Jag utlovade att ett nytt inlägg ska komma varje söndag och redan vid första inlägget kom det ur balans. Det finns en giltig anledning till det, den simpla anledningen är att jag hade glömt min dator hos mina föräldrar. Antar att det är bättre en dag för sent än aldrig.
Vill öppna med att skriva att jag är tacksam för er som valde att följa med till denna sidan istället. Det värmer i hjärtat och även om vi inte är så många så känner jag att det är en fin börja på något som kommer blomma för oss alla på sikt. Dessutom kan man vara mer intim i sitt skrivande genom att öppna upp för mer ärlighet och djup, det för att visa att det vi går igenom i livet är vi inte ensamma om utan det är så det flesta av oss känner. Jag gillar att spegla en erfarenhet hos mig som leder till ett budskap och idag kommer detta från hjärtat.
Reflektion är en grundkomponent till inre vägledning enligt buddismen, något jag väljer att göra ofta i livet. Inte för buddismen skull utan för att jag gillar att stanna upp se, känna och vara i utvecklingen som sker.
I helgen var jag hos mina föräldrar och min kusin var på besök som jag tycker om väldigt mycket. Vi har gått igenom livet ihop både i dom svåra delarna och härliga stunderna.
I reflektionens stund såg jag mig själva komma tillbaka till vem jag var under den tiden jag var gift. Det var som att jag lämnade den jag är nu och gick tillbaka till den Hanna, som var gift och inte fullt balanserad med sin inre kärlek. Jag kunde se hur mitt beteende reflekterade hur jag mådde med mig själv under den tiden.
När man inte är balanserad med sig själv blir man starkare påverkad och influerade av sin omgivning och det var precis så jag var i giftermålet. Där hans synsätt blev mitt synsätt, hans förhållningssätt till sig själv blev mitt förhållningssätt till mig själv. Han såg livet med misstro, negativitet och rädsla och jag följde efter för hans åsikter hade så stor påverkan på mig. Om jag inte tyckte som han hamnade vi ofta i argumentation och när man tröttnar på argumentationer så ger man upp. Till slut vaknar man upp efter en skilsmässa med att inse att ge upp på sig själv gjorde att jag svalde en annan persons ideologi istället för min.
Igen hamnade jag på en plats där jag inte längre kände igen mig själv. Precis det som sköljde över mig i den reflekterade stunden när min kusin var på besök, hur jag betedde mig mot min omgivning under giftermålet och hur det synsättet har förändrats nu när jag är mer mig själv. Nu ser jag min omgivning för den dom är i allt och inte bara det negativa.
Precis som allt man kommer över i den reflekterande stunden med sig själv så gäller det att ha förståelse, att förstå varför man var på det sättet istället för att klandra sig själv. Förståelse är upplyftande för själen och klandrande är att mobba sig själv. Inte heller kan jag vara arg på honom för jag valde det själv, att vara arg på någon tar man bort ansvaret på sig själv och låter någon hålla makten över dig med en dålig känsla. Jag väljer att förstå honom med vart han befinner sig i livet och idag känner jag en tacksamhet att jag fick den erfarenheten och att antingen välja att stanna kvar där eller fightas för min kärlek till mig själv, utan det hade jag inte älskat mig själv som jag gör nu.
Igenom livet förtrollas vi och sveps iväg i en dans, en dans kan leda långt bort från den vi är eller så leder det oss närmare. I dom stunderna vi dansar oss långt bort från vårt eget hjärta är det alltid vi som bär ansvaret att dansa oss tillbaka.
Känner ni igen detta?
Helgen hos teta och jiddo var lika magisk för busarna som alltid
Denna veckan är det påsk, önskar er en fin ledighet och hoppas att vi nu har lämnat vintern helt. Denna veckan är det lika mycket fullt ös som alltid. Ska spela in första avsnitten med Alice i veckan och hoppas att vi inom de kommande veckorna kan lasera podden. Självklart kommer den upp här för er att lyssna på.
Har ni frågor eller önskemål om ämnen jag ska skriva om så kommentera eller mejla mig.
Trevlig vecka på er!
